The lovely green soup...

...is now but a memory.

Still standing in the fridge at home when it's supposed to be in my bag at work it's most likely to be devoured by my handsome husband, also known as my fabulous personal chef. Go on! You deserve it!

My fine Eskimo

Blev eskorterad av världens finaste Eskimå i nya termobyxor från busshållsplatsen och hem. Under tiden han väntade på mig hade han byggt ett jättefint snöhjärta på marken. Åh!

Got escorted from the busstop to home by the worlds handsomest Eskimo in his new thermal trousers. Whilst waiting for me he built a pretty snowheart on the ground. Aw!

Peppad!

Dear Lord. ÅH! Varje gång jag hör någonting om sångpedagog/voicecoach/musikhögskolan så blir jag så peppad!

Ska jag göra någonting med detta peppet eller?

Jag har verkligen så lite tro för att jag skulle komma in på utbildningen för att en hel massa teori måste dammas av...även pianostycken, men ÅH vad jag vill! Please God, can I?

Me & Roland

I realized that if you can't make friends, at least you can buy some!

If they're good, they cost a bit of money, but I see it as an investment.

My new friend is called Roland Fp4. We became friends saturday the 16th of october. He makes an awful lot of noise, some nice and gentle, other irregular really annoying ones (sorry neighbours!), but it's all a part of the learning curve on how to be a really good friend of mine.

Alright, so Roland is a piano. Before I met Roland I never really had the confidence of praticing too much as I knew that at some point I would go wrong and would have to stop and do it all over again...and sometimes I manage to ignore how that made people around me (my family) feel..untill some went physical and slammed doors at me. Their "cries for help" even expressed itself as "turntheradioonsoflippinhighthatshecan'tevenhearherself", and "turnthetellyonandexplaintoclarathattvgoesbeforepianoplaying" I don't blame them. I wish I could've used headphones...but hey, that's acoustic for you! (Maybe we should add here aswell that I was incredibly inpatient and just wanted to be able to play the piece straight away and when I couldn't...I took it out on dad. Sowwy dad!

Somehow I made it anyhow, and I now know how to play piano, more or less. I'm not awesome, but it'll get me by leading worship and doing an intro-game or two (when I feel like it. I'm not some kind of monkey!...referring to the last example). Now since Roland moved in on Bellmansgatan 20, I've decided to buy some headphones to accompany him and I'm gonna practice. Yes I am. Please ask me every now and then if I have. Push me into becominga better me. Do it!

I just want to be able to do all the basics, that I still don't know how to do, and I want to do them so much that they will come naturally.

A part of me is feeling that it's too late. Everyone that is really special and "make it" are the ones that "started with this and that when they were not even born". But who says you gotta be really young to live your dream? ( I know all you 50 +:ers. I am...) And that's for you too. Whatever you feel you wanna do...it's not too late. Maybe you're not living your dream (that I hope and wish is Gods dream in you) right now, but if you're not doing what you're doing now, maybe you would never get there? So that's why I've decided to learn some more. I said it again.

How many times do we not stop and look back and see "Aaah...THAT'S WHY!" "If I never made all those ,sometimes awkward, phone-calls, I would never have spoken to this person, which then..." You know? Or don't you?`

God works in mysterious ways. Indeed. I have no idea why I'm here in Uppsala, which makes it hard to stay here when things are tough. But God placed it on our hearts to go and live here for a while so we'll just have to keep trying to figure out what and get involved.

My husband is amazing at coming up with brilliant ideas and he's now trying to put some of them into practice. I so admire that in him, and I so underestimate him. I'll say like Thomas Karlsson "He's gonna be a millionaire", and I really wouldn't mind that! In the meanwhile I'll just keep working here (which I actually like!) and practising that Roland and maybe one day when it's time to move on from here I'll be ready for that dream to come true...

LOVE PEACE AND HARMONY!

Mumma kardemumma

Morotskaka!

Visst har man ett liv på jobbet också, men ibland så delar man upp jobb och privat. Det är nog förövrigt ganska nyttigt att göra det. Därför slutar jag ringa och skicka email efter 17.00. Bara så ni vet. Nae...skojja ba! Försöker bli bättre på det, faktiskt.

Anyhow. Igår var stora bakdagen.

Jag hade fredags-fika-mardrömmar hängandes över mig, så jag tog hjälp & inspiration av en expert. May I present to you: Evian Calsone

Tidigare under dagen hade det, som vanligt, spekulerats i vad det skulle komma att bjudas på dagen efter. Jag retades då och skrev att jag tänkte mig tema: julbord...vilket inte fick några kommentarer alls på den annars så flitigt använda "alla"-mailen. Hur jag skulle tolka detta var ett stort frågetecken. Antingen så är de väldigt sugna på julmat, eller väldigt O-sugna. Jag gissade på det senare och beslutade mig för att hälla kaustiksoda i lussekatts-degen... Eller nej, det är ju inte helt sant. Men vi säger så. Jag älskar ju dig darling.

Efter jobbet:

Det var som att Evian hade läst mina tankar, för vad stod det på bordet om inte ett klassiskt svenskt julbord. (Asså, inte ett bord på ett bord, utan maten: julbord asså asså) Men istället för skinkan så fick vi griljerad kolrot! Vegetarianer - watch out! Det är GOTT!

Sen satte vi igång att baka den planerade morotskakan som jag glömt receptet på, i vår fina hjärtformade springform. Lussakattsdeg bakade vi också, men vi beslutade att lägga den i soporna efter att ha varit på akuten i några timmar med Evians frätande tunga. Let's leave it there...

Eller nej, det är ändå ganska roligt.

Grabbarna ville bara hjälpa till. "Det är ju stopp i avloppet i köket (alldeles precis bredvid lussekattsdegen!). Det här ska vi ordna. Har ni Mr Muscle?" vilket resulterade i att degälskande Evian fick äta macka och yoghurt för 300:- på akuten för att "tvätta rent" i sin mun.

Morotskaka blev det istället, utan kaustiksoda...tror jag. Känns munnen ok fortfarande?

En kladdig version, pinsamt nog, men den verkade gå hem ändå, fastän där var en finfin köpetårta alldeles bredvid täckt med skiiinande frukt. Men vilken var nyttigast? Den frågan låter vi stå osesvarad. För allas vår skull.

Nu ska det ringas, och det bästa med att ringa från mobilen är att faktiskt så lyfter kunderna på luren idag, för de ser inte att det är jag. GOT YA!

Peace out!

C

Google translate..

...might have worked on my mum's wedding speech, and my dad's wedding song, but I really don't recommend it here. I will instead do my best in giving you, my english stalkers, something to read over big cup of PG-tips and bovril toast in your own language. Here goes claras international blog. With one G!

Sniff sniff

Men åh ZOEGAS malet kaffe och lukten inuti gummistövlar måste vara de mest beroendeframkallande dofterna, ever! Mmmm!

Vilken tur då att jag är en så ansvarfull och mogen kvinna så att jag klarar mig med ett litet sniff, bara då och då.

Behorighet saknas

Hej och godmorgon!

Efter en som vanligt uppiggande stinissen-morgonbön på jobbet slår jag mig ner framför l'ordinateur och förbereder mig inför dagens arbete.

Kunden jag nu tänker ringa har vid upprepade tillfällen påstått att han ska ringa upp mig "i eftermiddag", "om en timme" "imorgon" men har vid upprepade tillfällen, dvs. ALLA, helt sonika glömt eller ignorerat sina små löften.

Jag lyfter då med glädje upp luren igen för att se om han kanske inte är på älgjakt den här morgonen utan har tid för mig men då har minsann min telefon ett meddelande att leverera till mig och samtliga kollegor... "BEHORIGHET SAKNAS". Äsch..eller...tack?!

Nu hoppas jag att det snart kommer igång så jag kan ha ännu en glorious glorious day.

Har tänkt mycket på det som herr teglund skrev i vår tidning för ett tag sen. Facbook har blivit en sån extrem anti-jantelag. Alla bara skriver hur underbara deras liv är, vilket ju iofs. är trevligt, men tjena..lite jobbigt måste det vara ibland. Ut med språket!

Jag har fått frukost på sängen och fina post-it meddelanden två dagar i rad nu. Vad förslår mig den äran? Jag har bara den finaste mannen! Bråkar, det gör vi ibland, och OJ vad jag/vi lär mig/oss mycket! Tacka Gud för förlåtelsens kraft, tjo-ho-ho-hoo!