Efter en som vanligt uppiggande stinissen-morgonbön på jobbet slår jag mig ner framför l'ordinateur och förbereder mig inför dagens arbete.
Kunden jag nu tänker ringa har vid upprepade tillfällen påstått att han ska ringa upp mig "i eftermiddag", "om en timme" "imorgon" men har vid upprepade tillfällen, dvs. ALLA, helt sonika glömt eller ignorerat sina små löften.
Jag lyfter då med glädje upp luren igen för att se om han kanske inte är på älgjakt den här morgonen utan har tid för mig men då har minsann min telefon ett meddelande att leverera till mig och samtliga kollegor... "BEHORIGHET SAKNAS". Äsch..eller...tack?!
Nu hoppas jag att det snart kommer igång så jag kan ha ännu en glorious glorious day.
Har tänkt mycket på det som herr teglund skrev i vår tidning för ett tag sen. Facbook har blivit en sån extrem anti-jantelag. Alla bara skriver hur underbara deras liv är, vilket ju iofs. är trevligt, men tjena..lite jobbigt måste det vara ibland. Ut med språket!
Jag har fått frukost på sängen och fina post-it meddelanden två dagar i rad nu. Vad förslår mig den äran? Jag har bara den finaste mannen! Bråkar, det gör vi ibland, och OJ vad jag/vi lär mig/oss mycket! Tacka Gud för förlåtelsens kraft, tjo-ho-ho-hoo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar